I går, medan matte tvättade bilden, passade jag på att parfymera mig. Jag hittade en hög med bajs (människorbajs påstår matte), som jag rullade mig noga i. Sen doftade jag alldeles ljuvligt.

Matte stod länge och nosade i luften, vidare under sina stövlar, sedan på sina byxor och händer; men hon fattade inte att det var jag som vällukten kom ifrån. Inte förr än hon skulle klia mig bakom öronen reagerade hon, men inte som jag väntat mig. Hon uppskattade inte alls att jag hade parfymerad mig i polisongerna, som jag trodde. Och det fast hon själv brukar spruta vällukt bakom öronen. Hon till och med rynkade på näsan och utstötte några konstiga äcklade ljud.

Matte brukar säga, att man inte ska schamponera hundar i onödan, eftersom det tvättar bort det naturliga hårfettet och gör pälsen mer mottaglig för smuts. Men hon verkar inte stå för den åsikten. Hon beordrade mig att bums hoppa i badkaret, vilket jag vägrade. Då lyfte hon upp mig och nästan slängde ner mig – mest på grund av att jag kastade mig runt i famnen på henne för att undslippa ett öde värre än döden. Sen klädde hon av sig i bara trosorna och hällde äckligt dam-luktande schampo i min fina päls.

Två gånger fick jag utstå den behandlingen. Sedan sköljde hon min päls i det oändliga. Och skrattade dessutom åt mig och påstod att jag såg så löjligt tunn och klen ut, när jag var blöt. Mycket får man stå ut med!

Nu går jag i kring och luktar som en bordell. Man får ju skämmas, tänk om jag möter något snyggt. Hon kommer ju att tro att jag just har klivit ut ur garderoben. Suck!