Det har mullrat hela veckan, men i natt kulminerade det. Jag befann mig mitt i ett inbördeskrig, hela världen släppte alla bomber och långdistansroboter som fanns i vapenarsenalen.

Matte verkade dessutom ha förhandsinformation om vad som skulle hända. Hon lämnade stackars husse ensam hemma och tog med mig till jobbet. ”Det är i det närmaste ljudisolerad där”, sa hon.

Men det kan hon säga med sina usliga människoöron, hon skulle bara veta hur det är att ha superhörsel och en sensitiv själ. Jag tyckte det var förskräckligt; men som den väluppfostrade hund jag är, så behärskade jag min panik och tog i stället beteckning under matbordet.

Fram på morgonsidan, när bombardemanget verkade ha gått över, vågade jag mig fram och kunda övervaka att matte delade rätt medicin till rätt patient.

Fy tusan, vilken natt! Hoppas att människorna aldrig mera hittar på såna dumheter.