Idag gick vi i ut skogen, inte den vi brukar gå i, utan den där motionsspåret finns. Jättetråkigt, för då får jag inte vara lös, utan får gå i koppel hela tiden. Och dumt, eftersom vi ändå mest gick utanför spåren i obanat terräng mellan sly och stenar och inte alls på stigen. När vi närmade oss civiliserade trakter, blev vi dock tvungna att följa motionsspåret ca. 100m, för det var omöjligt att gå i skogen just där. För att inte trampa upp och förstöra skidspåret, som var gjort i motionsspåret, där man vanligtvis springer och går, så gick matte ut i kanten, under tiden hon försökte att hindra mig från att runda all sly som var inne vid sidan om och därmed trassla in kopplet i djungeln. Egentligen var det inte mycket till skidspår, för det var bara spårad av en eller två skidåkare tidigare.

Vi närmade oss spårcentralen, där alla spåren utgår ifrån, även de spår där man inte åker skidor och tänkte vika av där, för att åter gå ut i skogen. Här stod det en människa och väntade in oss, han började att förmana matte, att man inte ska gå i skidspåret, vilket matte berättade för honom att det var just det vi INTE gjorde. Då sa han, att det var många hundar som tidigare gått i spåret, men matte menade att det kunde han inte lasta oss för. ”Men ni korsar förmodligen spåret ibland” menade han. ”Men nu får du väl ge dig”sa matte, ”lite får du väl tåla. Skogen är inte till enkom för skidåkare”.

Så här långt hade jag förhållit mig tyst och inte lagt mig i diskussionen; men här kände jag med mina känsliga Border-gener att matte började bli skapligt irriterad, så jag bad att få ordet och skällde ut honom. Gissa om han såg grinig ut då. Ha! Rör inte min matte!

När jag resonerade med matte om det här senare, så sa hon, att vissa människor bär på oförlösta aggressioner och de kan vara orsakade tidigare av något helt annat. Då låter de sin ilska gå ut över lagliga byten, som till exempel rökare och hundägare, eftersom de inte vågar låta sin irritation går ut över den som egentligen orsakade den. Då blir rökare eller hundägare liksom lovligt byte och det är ”tillåtet” att ge sig på dem.

Tänk att människor kan vara så konstiga. Undrar om jag får ge mig på någon, när jag är på dåligt humör.

 

Ludde

12 januari 2013 23:12

Bra att du skällde ut den korkade människan! Har aldrig sett några skidspår som blir förstörda av några hundar! Mattar har ju oftast så små fötter så det syns ju knappt att dom gått nån stans... Kramis!

http://hundenluddesblogg.blogspot.se

 

Melody

12 januari 2013 23:26

Sådana där människor råkar man på ibland, de letar efter något eller någon att skälla på. Min matte får alltid lust att fråga om de har haft en taskig barndom eller om frun tagit sitt förnuft till fånga och stuckit, men hon brukar akta sig för att säga för mycket. Man vet ju inte hur knäppa de egentligen är.
Ha det gott! Puss från Melody

http://melodyshihtzu.blogspot.se

 

Bella

13 januari 2013 10:19

Hallå där fina pojke.
Ser att ni har snö... Vi har så grönt det kan bli :(
Jag älskar också att springa i skogen, det finns inget bättre, förutom kanske godis!

http://Bellasdiary.bloggplatsen.se

 

Anki

13 januari 2013 11:17

Vissa är aldrig nöjda... de måste liksom gnälla på allt och alla och just den här gången var det du och din snälla matte som råkade vara "på fel plats vid fel tillfälle"
Klapp klapp

http://ankistankar.blogspot.se

 

Sussi

13 januari 2013 18:01

Vissa människor är gnälliga av naturen.. Bra att matte har backup :)

http://allt-om-inget.bloggplatsen.se

 

Gibbson

15 januari 2013 17:19

Bra där!! De ska inte komma och tro att de kan skälla ut din matte bara sådär! Du gjorde helt rätt som sa till honom på skarpen! Dumma människor det finns alltså.. usch! kramar! /"brorsan"

http://joshameegibbs.wordpress.com

 

Eva H

17 januari 2013 09:39

Låter som om du gjorde ungefär som springern Hannes jag hade äran vara dagrastare åt förut.
Vi blev utskällda för att ANDRA inte plockat upp! Då satte sig Hannes PÅ mina fötter och bara glodde på den som gapade. Den människan tystnade ganska fort kan jag tala om...
Och tack och lov blev jag helt full i skratt, för annars kan jag nog skälla tillbaka nästan lika bra som du:)

http://fyrfotingar.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren har bjudit på massor av sol och bad. Fram för allt gillar jag det senare. Två trevliga tonårstjejer har lekt med mig. Inte alls så dumt faktiskt.   Jag låter bilderna berätta.             ...

  Matte och jag har haft semester från bloggen, men nu ska vi väl börja så sakta igen.       Jag har som vanligt försökt hålla mig i form med simning samt smidighet- kondition och styrketräning och är nu i en lysande form.     Det ä...

Jag är mest ute nu undersommaren, så det finns inte så mycket tid att blogga.     Just nu är Simson här och hälsar på. ...

Vid mitt senaste besök på fastlandet hälsade vi på hos Simson.     Här ser ni hur han transporterar sig.     Lyxigt eller hur. Vi andra får minsann gå på egna ben. ...

Matte är en sån där, som gillar hästar. Egentligen vill jag ju vara den ende, men man kan inte få allt och jag är anpassningsbar. Så då får jag väl också gilla hästar. Jag brukar strosa runt i stallet, när hon borstar på dem. Ibland går jag in bland ...