Jag är konstant i farten, när vi är ute. Finns ingen som helst anledning att ta det lugnt. Kan man springa, när man ska någonstans, så varför gå? Och när man ändå ska springa, kan man alltid se om det går att springa fortare än förra gången. Matte säger att jag nog har en släng av ADHD. Men jag kan inte alfabetet, så vem bryr sig?

Här på mattes bilder ser ni hur kul det är. Och om ni är riktigt uppmärksamma, så ser ni hur pinnen blir mindre och mindre. Matte påstår att jag är hennes nya kompostkvarn.

Gräset fick sig en släng av sleven också.