I måndags började jag valla igen.

Matte säger att det, halleluja, har skett ett mirakel. Fast jag inte vallat sedan i höstas, så har jag plötslig blivit mycket mer metodisk och tar det lugnt, när jag kommer in till fåren. Jag vallar helt enkelt, det är väl inte så svårt att förstå.

Det här är en av nybörjarna, vår magister Kerstin testar den i lilla hagen, innan den får ta klivet ut på stora ängen (som jag får).

Det bästa är, att jag inte är nybörjare längre. Jag fick gå på ängen, som de STORA border collierna. Det var 2 förstagluttar där, så jag var inte sämst. Jag har nu lärt mig att ta det lite lugnare och inte rusa rakt på fårflocken. Nu tar jag det mer piano och håller mig på avstång från fåren, så de inte springer så fort.

Matte var fullt upptagen med att leda mig under själva vallningen, så hon kunde inte fota mig just då, när jag jobbade, men här ligger jag och vakar över allt som händer. Det gäller att fixerA fåren med ögonen - the Eye kallas det.

Man blir väldigt törstig av att valla.