Nu har vi avslutat vallningen för i år. Kvällarna börjar att bli så mörka, så man ser inte fårskallarna på kvällen  längre. Förresten vad spelar det för roll, man kan väl springa runt och roa sig ändå.

Här är några i gänget. Alla var inte med denna kväll och matte hade inte med kameran alla gånger.

Den vackra bruna border collien är jag. Och den tomma stolen är mattes.

Just som matte och vår fröken höll på att förklara mig som ADHD-hund och total obildbar, tog jag ytterligare ett steg framåt i min utbildning. Så nu kanske det blir en fortsättning.