Det här är min granne

Han brukar alltid prata med matte över staketet. I början, när vi bodde här, var jag mycket irriterad på honom. Faktum är att jag gärna hade bitit honom, om jag bara kommit åt.

Men på senaste tiden har jag förlåtit honom och till och med börjat att vifta på svansen, när han står vid staketet. Man ska ju inte vara långsint.

Nu senast hände det sig som så, att han frågade matte om hon ville ha några hjärtan.

???

Först fattade matte ingenting, men sen förklarade han, att de hade slaktat några lamm (får på gotländska) borta vid kyrkan och han hade tagit undan 5 hjärtan till mig, som matte kunde koka och ge mig. Hjärtan är smaskens kan jag meddela.

Så numera är han förlåten och till och med införlivad i min personliga sfär, där endast vip-personer är medlemmar.

Kolla vad jag har fått av snälla tant Agneta.

Agneta är en tant, som brukar följa med på våra ridturer. Hon tyckte att vi hundar ska synas ordentligt. Snällt va?

Nu kan jag ha den även när vi går ut på sena kvällspromenaden.

Jag låg och vilade...

och så plötsligt...

fick jag syn på ett farligt rovdjur.

Det är nog bäst att ligga lågt. De där djuren sticks, vet jag av erfarenhet.

Lillmatte får klara av det där. Bra kvinna reder sig själv, har jag hört.