Matte är en sån där, som gillar hästar. Egentligen vill jag ju vara den ende, men man kan inte få allt och jag är anpassningsbar. Så då får jag väl också gilla hästar. Jag brukar strosa runt i stallet, när hon borstar på dem. Ibland går jag in bland benen på dem och då ser matte riktigt orolig ut. Skönt att veta vem som betyder mest.

I vintras fick jag följa med ut på ridturerna, men nu då alla djuren i skogen har fått ungar, får inte jag följa med. Detta efter att jag sprang efter en hare och var borta flera minuter. Men jag gjorde ju inte haren någonting, jag bara satte lite fart på den. Motion ska ju vara bra, sägs det.

Så nu och fram till hösten får jag vänta i stallet, medan hon är ute och har roligt. Orättvist, om ni frågar mig.