Jag älskar att hoppa. Här har jag hoppat upp på en sten närmare 2 meter upp i luften. Statyn är en reklam för Stora Karlsö, men lämpar sig utomordentligt till att träna hopp på.  Det var efter att jag, helt oprovocerad, gjort det här hoppet i Klintehamn, som matte beslöt att anmäla mig till en agility-kurs i höst.

Hon blev faktiskt lite rädd för att jag skulle ramla ner, för jag var vid det tillfället ihopkopplat med Simson, men som tur var, avstod han från att dra i kopplet just då.

Vissa har sommarlov nu, andra går i skolan under sommaren också. Och det är mattes fel. Fast jag förlåter henne, vi har haft jättekul. En veckas rallykurs är till ända, vi har tränat alla klasser utom nybörjare.

Nähä, nu är man inte förstagluttare längre, man får vara med bland de stora grabbarna. 3 timmar om dagen har vi tränat i ur och skur. Egentligen bara i ur, för det var endast en dag som det var dåligt väder. Vi slapp regn, men det var bara 15 grader. Övriga dagar var det mycket varmt, de två sista dagarna 30 grader. Puh! Tänk själva att jobba hårt i tropisk värme och inte kunna ta av kläderna. Människorna har det bra på det viset.

Men alla gjorde sitt bästa, både hundar och människor. Och inte minst vår kära fröken, Carola. Hon var jättesnäll, alltid glad och kelig. Jag fick flera klapp på huvudet. Här nedan får ni se hur vi slet (det var den kalla dagen som synes på kläderna).

Jeppe med matte. Eller tvärtom.

Tintin och bihang

Här ser man även Carola, vår fröken

Här försöker Marianne lära Raija hur man räknar till två

Raija försöker förstå vad matte menar

Det fanns tid för pussar också

Göran och Junior kopplade av emellanåt

Oscars visar platsläggning

Och här sitter jag mitt i smöret

Efteråt brukade matte låta mig leka med Raija, en tjusig vit herdehund

Vi blev nog lite kära, för vi hade svårt att låta bli varandra, när vi pluggade.

Sen blev matte lite konstnärlig och skulle ta porträtt.

En givande vecka var det i alla fall.

Det här är Simson, som jag har presenterat tidigare. Matte har photoshoppat hans bild lite. Nog blev han till sin fördel? Hans husse kommer säkert att bli glad för det här idolporträttet.

...vi är bara vänner. Mycket goda vänner.

Matte och jag har hjälp en bekant att ta hand om hennes hund, Elsa, medan matten har varit utomlands.

Elsa är en trevlig tjej och vi kommer jättebra överens och har det otoligt kul. Kolla själv!

Vi busar mycket.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Och så kan vi även softa tillsammans.

Somliga människovalpar, snorvalpar kallar matte dem, oftast de som inte riktigt har klarat av att markera sitt revir, klottrar för att visa att de har varit på ett ställe. Jag har mitt eget sätt att visa var jag har varit, jag bara lyftar på ena bakbenet och sätter en stråle.

Kristallkart  vatten

På Gotland är det skönt att bada. När jag badade passade även matte på, men det blev ju inga bilder på henne, eftersom hon inte kunde simma och hålla i kameran samtidigt.

”Lika bra det”, säger hon. Hon påstår att hon gör sig bäst med kläderna på. Jag däremot gör mig alltid bäst!

...då är matte och jag på Gotland igen, vindarnas och rosornas ö.

Här är vindarna lika ystra som jag.

Det bara virvlar, när vi far fram.

När man har jobbat och kommer hem och är trött, svettig och urlakad, finns det då något skönare än en svalkande dusch eller bad?

Experten på vallningen brukar göra så också, när hon har jobbat sig varm. Hon använder helt enkelt fårens vattenbalja. Visst ser det härligt ut?