I går hände roliga saker. Matte och jag åkte till en tjej, som hade får och höll på med vallning – och jag fick också pröva.

Först fick jag bara titta på, när de andra höll på. Men sen var det min tur. Jag fattade jag inte riktigt varför vi gick efter fårskallarna, jag brukar ju inte få jaga djur, men nu var det tydligen tillåtet. Här ser man matte, som visar hur man ska göra.

Men så gjorde jag ett försök och konstigt nog så berömde matte mig. Trots att jag lyckades lite sämre en gång. Jag fick inte flocken samlad, utan spred ut dem. Men matte var glad ändå.  

Tyvärr sa fårtjejen att det fick räcka första gången. Jag hade gärna försökt igen.

Nyligen var vi på sjön med mattes gren av släkten. Jädra, va roligt vi hade!

Först åkte vi ut på sjön i en motorbåt, och undan gick det. Matte var ganska inponerad av att jag inte var rädd för att flyga fram över vattnet; men jag är inte rädd för något. Det ska möjligen vara får då.

Sen la vi till vid en strand där jag och de andra ungarna lekte. En av de vuxna hade med sig en liten radiostyrd båt, som var otroligt snabb, det gick inte att simma ikapp den även om jag försökte, må ni tro. Men på land var jag aningen snabbare, så jag jagade den från stranden och höll nästan på att klippa den flera gånger.

Sen var jag ju tvungen att skaka av mig allt vatten och rulla mig i sanden.

Sen lärde jag mig att gräva i sanden. Mattes människovalp, Moa, visade mig och jag fattade snabbt galoppen. Jätteskojigt! Det blev ganska sandigt i munnen.

Mot kvällen gick vi och åt i Trosa. Där fanns en restaurang med det marina namnet Fyren, som tillät hundar på uteserveringen och en sån här skön kväll ville ingen sitta inne.

Efteråt fick Moa spelet och klädde ut mig i lilltjejens mössa, kände mig ganska löjlig. Inte klokt vad hundar ska stå ut med.

Man är väl en cool BC, vet jag.

Här är två av mattes favoriter:

Denna vecka har jag min kompis Frasse boende hos mig, hans familj är på semester utomlands. Matte går långa promenader med oss och därutöver ligger vi mest ute i trädgården, när det är fint väder. Livet känns skönt med andra ord.

Fast Frasse är inte lika duktig som jag på att stanna på tomten. Han smiter i väg, om han inte är kopplat. Han springer inte, han bara går. Om matte ropar på honom, så hör han inte. Eller så är han smart och låtsas att han inte hör. Fast då får han också ligga kopplat hela tiden, så så himla smart är han trots allt inte.

Hur jag lärde mig att uppskatta vatten.

Första gången jag såg vatten var tidigt i våras, när isen försvann. Först tyckte jag det var lite farligt - och väldigt blött – men nu har jag lärt mig att vatten kan användas till mer än att dricka.

Man kan bada i det.

Och man kan springa i det så det stänker.

Man kan skaka av sig det. Gissa om matte skriker, om jag gör det här konststycket nära henne.

Man kan flyta på det (fast här torrseglar jag bara lite).

Man kan dricka det.

Man kan spegla sig i det.

Har ni hört sagan om den lilla sjö-hunden? En saga av en känd författare – i Danmark tror jag att den tilldrog sig???

 Matte och jag har varit på semester på Gotland. Jätteskönt! Långa promenader, ibland flera timmar, både på förmiddagen och eftermiddagen. Ibland blev jag faktiskt riktigt trött.

Men då vilade vi

och matte hade jättemycket tid att klia mig på magen

Sen har jag fått skåda odjuret. Eller snarare odjuren, för de var många. De luktade äckligt och bara stirrade på mig, jag tyckte inte alls om dem; men matte påstår att en border collie som jag, ska tycke om dem – får alltså.

Nä tack, jag önskar inte bekanta mig med sådan konstiga varelser. Jag trivs mycket bättre här uppe – i säkerhet.

Nästa gång ska jag berätta mera från Gotland.

Då gäller det att tänka positivt:

Behöver inte svettas och flåsa.

Gräset blir så härligt grönt och mjukt att rulla sig i.

Man behöver inte hålla bikiniformen (gäller tikar).

Det är myggfritt.

Pälsen blir så mjuk och len.

Det finns alltid vatten, när man känner sig törstig.

Fyll gärna på med mera!

Massor av mandelblom

Dagens promenad gick runt Angarnssjöängen, matte påstod att det var vackert. Det fanns nästan överblommade gullvivor, violer och mandelblom. Någon kattfot såg vi inte. Inte vet jag om det var vackert, men det fanns många nya lukter och annat kul.

Men en sak förstod jag inte, när jag gick under ett staket med ståltråd, så fick jag världens smäll över ryggen. Det var inte matte eller husse, för de var längre bort. Jag vet inte vad det var, men hädanefter tänker jag akta mig för ståltrådsstaket.

Vi såg både tranor och gäss samt en massa kor som stod och glodde på oss...

... blå sländor av någon sort...

... och en massa fågelskådare.

Det fanns härliga lerpölar att trampa i...

... och sen rullade jag av mig det värsta.

Sen, efter vi gått runt hela sjön, åkte vi hem. Gissa om jag var törstig!