Jag har börjat att valla får. Det var mattes idé; men inte mig emot, det är faktiskt jättespännande. Men såååå svårt. Många tror, att är man född border collie, så kan man automatiskt valla. Så är det inte, man måste lära sig en massa. Det där med driften att valla har jag däremot i blodet.

Förvisso känner jag en obetvinglig lust att springa efter dem och få dem att stanna, men hur gör man sen? ”Ta det lugnt”, säger matte, ”du lär dig nog så småningom”. Lätt för henne att säga, hon kan ju knappast själv. När jag vill rusa runt flocken, så vill hon att jag ska ta det lugnt; men det säger vår lärare att matte inte ska lägga sig i, jag begriper mycket bättre än matte. Ha!

Här får jag syn på fårskallarna, bara damer allihopa förresten.

Nu ska vi se om jag kan komma närmare, utan att de ser mig.

Bäst att smyga.

Shit, nu kommer de emot mig, hur gör jag nu?

Måste visa vem som bestämmer.

Till vänster, tjejer, till vänster för tusan!

(Om ni tittar längst bort i hagen, så ser ni experten)

Så där, nu har jag er, stå stilla nu.

Nu gäller det att passa dem, så de inte sticker. Tungan rätt i munnen.

 Nu tjejer, nu ska vi bara ta det lilla lugna. Puh, de är ju som en smörklick i en het stekpanna, de glider ut åt sidorna så fort man lutar lite.

PS

Jag passade på att smaka lite på fårbajs. Dödsgott! Fast det gröna runt munnen avslöjer mig och nu får jag inga pussar av matte på minst ett par timmar (sen har hon glömt det).

 och jag vill dit.

Men oftast brukar vi faktiskt komma överens.

Nästa söndag är det avslutning på Rallykursen, då blir det låtsastävling. Matte får väl tävlingsfrossa, men jag har nerverna under kontroll – än så länge.

Mattes kompis har hundvalpar.

Söta eller hur?

Jag hinner inte blogga så mycket just nu, jag är mest ute och softar.

Nu är vi på Gotland igen några dagar

Det kan blåsa väldigt mycket här.

Ibland är det någon som pratar i mattes dator. Jag brukar så snabbt jag kan, springa dit för att kolla vem som är där, men jag känner ingen lukt av någon, jag ser bara en bild. Märkliga saker det där!

Jag lovade ju att visa en bild på min favo-tjej på kursen.

Så här ser hon ut, visst är hon vacker?

I söndags på kursen fick vi gå lite för oss själva och leka. Hur kul som helst!

Lite pinsamt bara, att jag inte komer ihåg vad hon heter. Det måste jag fråga nästa gång.

Här brukade jag leka med mina kamrater. Vi racade på isen och hade hur mycket plats som helst. Nu är isen borta, var tog den vägen? Här finns bara en massa kallt vatten. I kanten ligger en massa små iskristaller och låter frasigt i vågskvalpet.

Så här ser iskristallerna ut, om matte tar upp dem i handen.