Igår var jag ute med både matte och husse. Matte tyckte vi skulle gå till ett ställe i skogen, där hundar av alla slag brukar träffas på helgerna.

Sagt o gjort! Det kom en massa dit och vi sprang runt och hälsade allihopa. Det var först lite läskigt med alla stora och främmande jyckar; men snart förstod jag att alla var snälla mot mig.

Efter ett tag hamnade jag i ett gäng med apporterande fågelhundar, som var ursnälla, vi kutade runt utan koppel alla tillsammans. En av hussarna gick i väg i skogen en bit och när han kom tillbaka sa han:

• Jag har lagt ut en årta (liten and) i skogen, skicka nu iväg era hundar, beordra dem att leta och apportera den!

  
  

Matte sa ingenting, hon bara stod och tittade på och verkade inte bry sig. Så då var jag ju tvungen att ta hand om allt själv. Jag sprang iväg och letade på egen hand jag. Kan ni gissa vem som hittade den först? Alldeles rätt! Jag! Som en blixt sprang jag med den i munnen tillbaka till matte. Hon såg glad ut, hon skrattade till och med; men hon tog den lilla söta anden ifrån mig, jag fick inte ha den. Jag försökte att hålla fast den; men matte var så envis. Tycker jag är taskigt! Nu fick de andra ha kul, men inte jag. Vem har sagt att border collie inte kan apportera fågel?

Tyvärr hade matte inte med kameran; men hon tog en bild, när hon hade duschat av mig efter promenaden. Helt onödigt förstås, jag vara bara lite trevligt oren efter att ha rusat runt i leran.