Hej!

Mitt namn är Kim och jag är en STOOOR border collie-kille. Fast matte säger att jag liten, men jag är i alla fall 9 veckor och då är man väl nästan vuxen eller...?

I går fick jag lämna min mamma och mina 7 syskon. Det kom en stor människa och hämtade mig i en bur, hon sa att hon skulle vara min nya matte. Hon var ganska snäll, så det var väl ok. Men sen, när hon stoppade in mig i buren och satte fast den med bilbältet i framsätet, började jag att inse allvaret. Hon sa att jag fick sitta där, så jag inte skulle känna mig allt för ensam sådär första gången i en främmande bil.

Men det var i alla fall riktigt läskigt. Jag grät hjärtskärande efter min mamma i början; men sen, när matte stoppade in fingrarna genom gallerdörren, kändes det trots allt lite tryggare. Men då och då kom gråten tillbaka, jag kunde liksom inte hålla emot, fast jag är en stor kille. Det allra värsta var nästan, att jag kissade på mig innan vi hann hem. Matte sa att det inte gjorde något och att hon lagt en tidning under filten i fall att... Pinsamt var det i alla fall.

Nu så här dagen efter känns det faktiskt mycket bättre. Matte är ju helt ok, faktiskt riktigt snäll. Jag fick kokt älgkött med ris och det var smaskens. Matte sa att jag var en baddare på att äta. Hon gosade jättemycket med mig och jag har beslutat mig för att vara gladlynt, duktig och tapper border collie. Matte har tagit ut mig i trädgården flera gånger, så att jag har kunnat kissa och jag har inte misslyckats en enda gång. Under natten höll jag mig faktiskt från 21:30 ändå till 04.30 Fast då var det kris; men jag hann ut.

När det började ljusna, klädde matte på sig regnrocken. ”Nu ska vi gå en ordentlig promenad” sa hon. Hon påstod att jag behövde tömma magen, eftersom jag ännu inte gjort det alls sen jag kom till mitt nya hem. Nåja, det var ju ganska kul att gå i skogen och hennes recept fungerade – jag bajsade. Stort A sa matte, som ju är sjuksköterska och bör veta. Stort A står för avföring. Människor är bra konstiga. Men snälla.

 Vi hörs mera sen.

Kram!