Häromdagen skulle jag undersöka ett ljus, som stod i botten på en stor glasvas, som matte ställt på golvet. Jag stoppade ner nosen och mitt huvud fastnade i vasen, precis som Emil i Lönneberga. Hur jag än slängde med huvudet, kom jag inte loss. Jag kände hur det började bli lite snålt med luft och fick nästan panik. Som tur var såg husse min belägenhet och försökte hjälpa mig, men han fick inte loss vasen. Då ropade han på matte och med förenande krafter lyckades de få loss mig genom att husse drog i vasen och matte i mig.

Puh, det var nära! Numer står den vasen på en hylla högt upp. Märkligt nog var de inte alls arga på mig. De verkade bara glada och lättade efteråt.

Förövrigt påstår matte att hemmet har förvandlats på samma sätt, som när människor får små barn. Allting har flyttats uppåt eller plockats undan. Alla farliga elsladdar har tagits bort. Som exempel kan jag meddela att vi inte längre har någon mysbelysning i hallen och mattes plattång har fått läggas undan och tas endast fram vid behov. Hårborsten ligger i en hylla högre upp. Vidare har bränslet till vår rökfria braskamin fått ställas i skåpet i ställe för att stå vid spisen. Katterna får numera hoppa upp på diskbänken för att komma åt sin matskål. Alla skor står i en hylla innanför den hallen, där jag brukar vara när jag är ensam eller ska vila. Inga krukväxter står numera på golvet.

Matte säger att så småningom, när jag blir stor, kommer allt att återvända till ursprunget. Back to basic, liksom!