Idag gick vi i ut skogen, inte den vi brukar gå i, utan den där motionsspåret finns. Jättetråkigt, för då får jag inte vara lös, utan får gå i koppel hela tiden. Och dumt, eftersom vi ändå mest gick utanför spåren i obanat terräng mellan sly och stenar och inte alls på stigen. När vi närmade oss civiliserade trakter, blev vi dock tvungna att följa motionsspåret ca. 100m, för det var omöjligt att gå i skogen just där. För att inte trampa upp och förstöra skidspåret, som var gjort i motionsspåret, där man vanligtvis springer och går, så gick matte ut i kanten, under tiden hon försökte att hindra mig från att runda all sly som var inne vid sidan om och därmed trassla in kopplet i djungeln. Egentligen var det inte mycket till skidspår, för det var bara spårad av en eller två skidåkare tidigare.

Vi närmade oss spårcentralen, där alla spåren utgår ifrån, även de spår där man inte åker skidor och tänkte vika av där, för att åter gå ut i skogen. Här stod det en människa och väntade in oss, han började att förmana matte, att man inte ska gå i skidspåret, vilket matte berättade för honom att det var just det vi INTE gjorde. Då sa han, att det var många hundar som tidigare gått i spåret, men matte menade att det kunde han inte lasta oss för. ”Men ni korsar förmodligen spåret ibland” menade han. ”Men nu får du väl ge dig”sa matte, ”lite får du väl tåla. Skogen är inte till enkom för skidåkare”.

Så här långt hade jag förhållit mig tyst och inte lagt mig i diskussionen; men här kände jag med mina känsliga Border-gener att matte började bli skapligt irriterad, så jag bad att få ordet och skällde ut honom. Gissa om han såg grinig ut då. Ha! Rör inte min matte!

När jag resonerade med matte om det här senare, så sa hon, att vissa människor bär på oförlösta aggressioner och de kan vara orsakade tidigare av något helt annat. Då låter de sin ilska gå ut över lagliga byten, som till exempel rökare och hundägare, eftersom de inte vågar låta sin irritation går ut över den som egentligen orsakade den. Då blir rökare eller hundägare liksom lovligt byte och det är ”tillåtet” att ge sig på dem.

Tänk att människor kan vara så konstiga. Undrar om jag får ge mig på någon, när jag är på dåligt humör.