- för den här gången.

Jag har ju, än så länge, räknats som ”klassens buse”, eftersom jag är så het av mig. Fåren har redan, när de sett att det är min tur, börjat att skena. Men då, i onsdags, var det som om det tändes ett ljus, jag insåg plötsligt vad matte begärde av mig.

Nu förstår jag! Tänk om matte hade sagt det med én gång. Jag ska alltså inte rusa fram och sprida flocken. Jag ska försiktigt smyga fram, så att fåren sakta rör sig framåt. Lugn matte, jag fattar nu!

På dessa bilder har jag säkerhetslina, det hade jag inte i onsdags. Jag lirade på fri tass så att säga.

Sista turen, gjorde jag så bra ifrån mig, att vi fick spontana applåder, det har aldrig hänt förut.Och vår fröken berömde både matte och mig. Matte har varit glad hela veckan ända sen dess. Tänk att det ska så lite till för att glädja henne.

Här ser ni en av de andra vallarna, det här är Fanny, som kopplar av mellan passen. Söt tjej förresten!

Nu gäller det bara att hålla kunskapen vid liv. Är det någon, som har några förrymda får?