Jag håller på att bygga upp mitt kontaktnät. Det är viktigt med vänner, säger matte, så jag jobbar på det.

Först har vi min allra närmaste kompis, tant Smilla. Hon är ganska gammal och är inte vidare snabb i skogen. Men det passar mig utmärkt, jag håller på att träna upp min snabbhet, så än så länge får hon duga som sparringspartner. Vi delar dessutom rum hemma hos mig ibland, eftersom hon är hos oss ganska ofta.

Sen har vi Simson. Han är faktiskt en avlägsen släkting till mig, han är nämligen en blandning av border collie, berner sennen och labrador. Han är jättetuff, jättesnabb och jättesnäll. I går var vi ute i skogen och där kom det en älg springande. Då kändes det tryggt att vara med Simson. Det är mattes son Klas (han på bilden), som äger honom, så vi kan säkert träffas ofta.

Sen finns det några konstiga djur hemma hos oss. Det är inga riktiga hundar och de verkar inte så intresserade av att leka, de ligger mest och slöar hela tiden. Och inte är de speciellt hövliga heller, ingen av dem har kommit fram och presenterad sig ordentligt ännu.

Oj, förlåt, det var verkligen inte meningen! Det bara blev så.

Bäst att ta det lugnt. Jag satsar på att bli en toffelhjälte i stället.

Kram

Kim

 Idag var det inte väder att ens skicka ut en hund, men vi var tvugna. Matte skulle gå ut med en annan hund i dag, nämligen Frasse som hon är dogwalker åt ibland. Frasse är en ung golden. Vädret var inget vidare, väldigt blött, så matte tycke synd om mig som är liten. Men hon är faktisk ganska fyndig, hon tog en gammal ryggsäck, bar den på magen och lät mig sitta i den. Hon sa att det var precis, som när man bär människorvalpar i en bärsele. Lite pinsamt, men ganska skönt.

Frasse

Frasse visade sig vara en sån där jättestor kille med basröst och skäggstupp. Jag blev först lite rädd för honom, men sen när han hade sprungit av sig det värsta, ville jag också vara med och lattja. Kul att få vara med en stor grabb.

Men sen när vi hade lämnat honom i hans hus och vi skulle gå hem hade jag blivit så hemskt blöt av allt regnande, så jag började att frysa så jag skakade och matte fick bära mig i väskan igen.

Då var det mycket skönt att komma hem i värmen. Matte torkade mig med en handduk, gav mig min lunch och sen sov jag jättelänge.

Vi hörs.

Kim

 Hej!

Mitt namn är Kim och jag är en STOOOR border collie-kille. Fast matte säger att jag liten, men jag är i alla fall 9 veckor och då är man väl nästan vuxen eller...?

I går fick jag lämna min mamma och mina 7 syskon. Det kom en stor människa och hämtade mig i en bur, hon sa att hon skulle vara min nya matte. Hon var ganska snäll, så det var väl ok. Men sen, när hon stoppade in mig i buren och satte fast den med bilbältet i framsätet, började jag att inse allvaret. Hon sa att jag fick sitta där, så jag inte skulle känna mig allt för ensam sådär första gången i en främmande bil.

Men det var i alla fall riktigt läskigt. Jag grät hjärtskärande efter min mamma i början; men sen, när matte stoppade in fingrarna genom gallerdörren, kändes det trots allt lite tryggare. Men då och då kom gråten tillbaka, jag kunde liksom inte hålla emot, fast jag är en stor kille. Det allra värsta var nästan, att jag kissade på mig innan vi hann hem. Matte sa att det inte gjorde något och att hon lagt en tidning under filten i fall att... Pinsamt var det i alla fall.

Nu så här dagen efter känns det faktiskt mycket bättre. Matte är ju helt ok, faktiskt riktigt snäll. Jag fick kokt älgkött med ris och det var smaskens. Matte sa att jag var en baddare på att äta. Hon gosade jättemycket med mig och jag har beslutat mig för att vara gladlynt, duktig och tapper border collie. Matte har tagit ut mig i trädgården flera gånger, så att jag har kunnat kissa och jag har inte misslyckats en enda gång. Under natten höll jag mig faktiskt från 21:30 ändå till 04.30 Fast då var det kris; men jag hann ut.

När det började ljusna, klädde matte på sig regnrocken. ”Nu ska vi gå en ordentlig promenad” sa hon. Hon påstod att jag behövde tömma magen, eftersom jag ännu inte gjort det alls sen jag kom till mitt nya hem. Nåja, det var ju ganska kul att gå i skogen och hennes recept fungerade – jag bajsade. Stort A sa matte, som ju är sjuksköterska och bör veta. Stort A står för avföring. Människor är bra konstiga. Men snälla.

 Vi hörs mera sen.

Kram!