Matte och jag brukar ofta hålla på att träna små roliga saker och nu ska jag visa lite av det jag lärt mig.

Jag kan förstås de vanliga sakerna som ”sitt och hit” och sånt; men jag har lite mera på min repertoar också. Och mer ska det bli, påstår matte.

Här visar jag ligg, det är en tråkig övning, som jag tycker man kan vara utan. Om den dra ut på tiden, så brukar jag visa en annan specialitet, som jag lärde mig ganska tidigt, jag rullar runt.

Alldeles nyligen lärde jag mig att skälla på kommando. Det tog ett tag innan jag förstod vad matte menade, men nu kan jag. Fast ibland föredra jag att småmumla i stället, jag är liksom inte den högröstade typen. Brukar inte ens skälla, när det ringar på dörren. Man ska inte ta i för mycket i onödan, tycker jag.

Det här är också en ”gammal” grej, slalom mellan benen. Busenkelt!

Samma övning går att göra mellan stolpar.

Jag tycker det är kul att hoppa, matte säger att jag har fjädrar i benen. När jag ser en stor sten eller en parkbänk hoppar jag upp på den, det brukar alltid ge utdelning i form av en godis från matte.

Här hoppar jag över hennes arm.

Och här över ett litet staket.

En ganska ny grej, som Lill-matte lärt mig, är att hoppa upp i famnen på henne och matte.

Jag älskar Lill-matte, vi har alltid så roligt. Visst syns det?

Sen kan man ju också hoppa upp på möblerna.

Som den BC jag är, så är jag duktig på att smyga också.

Jag har blivit jätteduktig på att lyfta på benet, när jag kissar. Fast om jag är JÄTTE-kissnödig, så tar jag den goda gamla varianten med alla fyra ben i marken.

I går, när vi gick i skogen, kom en liten söt border terrier-tjej. Hon luktade jättekonstigt mellan benen där bak. Och ganska gott. Jag blev liksom lite konstig. Undrar vad det var?

Jo minsann, det händer saker!

 Jag gillar att åka bil

I går fyllde jag ett ½ år. Matte säger att jag är på väg in i lymmel-åldern. Undrar vad hon menar med det?

Något konstigt börjar att hända, när jag kissar. Det börjar liksom att rycka i ena benet och det åker upp från marken. Matte lugnar mig med att det är helt naturligt. ”Snart”, säger hon, ”kommer du att lyfta benet ännu högre”. Konstigt! Varför är det på det viset.

Frasse och jag busar

Fortfarande är min bästa vän Frasse. Han är stor och jättesnäll. Och rolig att leka med. När vi går till Frasse, så brukar jag alltid springa i förväg, för jag kan knappt vänta tills vi får leka. Vi brukar träffas 1 – 3 gånger i veckan. Tur att jag har Frasse, nu då Smilla inte finns längre. Hoppas hon har det skönt i hundhimmelen.

Simson och jag leker med en pinne

När vi åker till Nynäshamn har jag ju även snälla Simson att leka med. Han är en avlägsen släkting till mig, säger matte. Han har BC i sig, men sen har han även lite Berner Sennen och Labrador inblandat. En riktig cocktail! Spelar roll, huvudsaken är att han är trevlig, tycker jag.

Mattes valp, Klas, är Simsons husse. Han är jätterolig. Vet precis vad hundar gillar.

...på matte, som aldrig kopplar upp mig, så jag kan blogga lite.

”Jag har inte tid just nu”, säger hon. Jo, jo, hon har aldrig tid minsann. Nu fick jag i alla fall en liten stund att skriva.

I övrigt är det ju härligt. Pinnar överallt och kallt vatten också. När det blir lite varmare, har matte lovat att hon ska bada med mig. Jag ser fram mot detta.

I går höll matte och husse på att elda en massa gammalt ris. Om eld tycker jag inte, men de grillade korv på glöden efteråt och om korv tycker jag mycket. Katten Silke fick också var med på ett hörn.

Jag har sagt det förr, jag säger det igen: Min lill-matte är knäpp!

(Killen till höger i hennes knä är Benny, min brottarkompis)

Min reserv-mamma finns inte längre, nu få jag klara mig själv.

Jag minns henne med glädje...

och jag minns allt roligt vi hade och så trötta vi blev efter all lek.

Ha det bra i hundhimmelen Smilla!

Min reservmamma, Smilla, har varit lite skruttig på sistone och inte haft så bra aptit. Hon har börjat att bli ganska mager och dricker mycket vatten, så matte började att misstänka att det var något allvarligt som hon led av.

I förgår tog Smillas matte henne till farbror veterinären och förmodligen har hon en tumör i lungan, alternativt en lunginflammation. De kunde inte se så bra på röntgenbilderna.

Smilla är ju 10 år nu och hon har sin tidigare sjukdom, akromegali, att dras med också, så det ser inte så bra ut. Matte är också lite nedstämt just nu, jag får göra mitt bästa för att muntra upp henne.

Det är jättemånga som stannar oss och frågar vad jag är för ras. När matte berättar att jag är en border collie, så säger nästan alla: ”Jaså, jag trodde de var svarta och vita.”

Så nu vill jag bara passa på att berätta att vi faktiskt kan vara vilken färg som helst, bara inte för mycket vitt. Min vackra bruna färg heter sobel och det finns massor att colliehundar som har den här färgen. Förresten säger matte att hon inte tagit mig för mitt utseendes skuld, utan för att jag är just Kim och hon älskar mig precis som jag är. Så det så!

  Nyss var vi på Gotland i vår lilla stuga. Det var jättemysigt! När det är så där litet, så är det mycket lättare att komma åt att pussa på matte.

Gott om pinnar fanns det.

Stundtals blåste det så mina öron stod rakt upp.

Och så fanns det stenbrott med jättekallt vatten i.

Här är jag på den västra kusten. Bakom mig syns Lilla Karlsö.

och så var vi en sväng på Sudret med den enris-beklädde högslätten.

Matte ser till att jag blir allmänbildad.